Tidig revelj på grund av tidig avgång från Koh Mak Pier. M redan vaken sen en lång stund. Slutpackning innan frukost. Trots alla inköp så har endast en axelväska (Sofias) samt en plastkasse tillkommit vad gäller bagage! Frukost intas och betalning av vår nota för boende och mat betalas, drygt 12 000B. Avsked från Boy, Boe, Oo, Fa & NN!

Taxi till piren (samma taxi som hämtade oss) och kåpan över flaket var fortfarande lös och eftersom bänkarna var fäst i kåpan och inte flaket, så tog M det säkra före det osäkra och tog spjärn mot motstående bänk med benen! Vid avfärden höll M på att glömma kasse och kameraväska (pass+reskassa i den) på grund av allt fotande och kramande!

I samband med ombordstigning på Panan Exprees Speedboat bled en dam "iknuffad" av sin sambo: "Why do you push me?". Han försökte nog ge henne en hjälpande hand i baken/ryggen, men gjorde det innan hon fått upp en fot ordentligt på båten. Såg ut som dom hade en systemkamera i ryggsäcken hon tog med sig i vattnet! Till skillnad från vår speedboadtur ut till Koh Mak, så delades det ut flytvästar vid denna tur. Turen tog cirka 45 min till Laem Ngob på fastlandet.

Väl på fastlandet väntade en minibuss på att ta oss till gränsövergången till Kambodja nära Aranyaprathet. Viss osäkerhet uppvisar föraren i skrivande stund. Han vänder och vänder igen, och frågar om vägen. Efter ytterliggare en halvmil och några korsningar ytterliggare stannar han ånyo ochh frågar om vägen. Dåligt påläst! Vi har ju egen bilatlas som vi erbjudit honom som han dock inte använder!

Når så småningom Aranyaprathet och föraren frågar efter vilket hotell vi vill åka till!? Han vill nog slippa köra till gränsen. Om det är söndagsmarknad eller om det alltid är marknad i anslutning till gränsen vet jag inte, men sista kilometrarna tar närmare en halvtimme. Blir avsläppta och får gå sista biten. Toabesök klaras av och vi blir tillfrågade av många både om vi har visa och transport på kambodjanska sidan, vilket vi ju har! Når kön till Thailändska utpasseringen, efter närmare en halv timme ute i solen har vi avancerat så pass att vi får komma inomhus (ac) där vi köar ytterliggare en halv timme. Formalian klaras snabbt av och därmed är vår Thailandsvistelse avslutad för denna gång, tjugo dagar blev det. I gränszonen är handeln omfattande både vad gäller sprit och cigarretter! Ett flertal casinon/hotell ligger också här, eftersom gambling är förbjudet i Thailand (utpasseringen från Thailand går betydligt smidigare för thailändare än för oss foreigners). Når efter några hundra meter kön till passkontrollen till Kambodja, en kö som lämpligt nog växer över infarten till ett av casinohotellen. Där köar vi en dryg halvtimme tills en passpolis noterar att vi har småbarn. Han tar våra pass och e-visa och skickar in till viseringspersonalen, och ber oss fortsätta framåt där vi så småningom hittar sittplatser. Under tiden vi väntar observerar jag många inresandes något förvånade min, när det första dom får göra när dom väl fått stämpeln i passet och gått ut ur passkontrollbyggnaden, är att visa upp passet för en passpolis! Så småningom får vi våra pass, stämplade för max en månads vistelse i Kambodja.

Vår kontakt för fortsatt transport till Siem Reap (som vi först trodde var vår chaufför) låter meddela att vår förare är inne i Tailand och uträttar ett ärende. Mer väntan! Så småningom meddelar han att vi ska ta shuttlebussen till "Poipet International Bus Terminal" där vår förare väntar. Det tar ett tag, men plötsligt slår det mej: Kambodja har högertrafik (både Malaysia och Thailand har ju vänstertrafik)! Bussterminalen, en överdådig modern byggnad, ligger två mil utanför Poipet på vägen mot Siem Reap och Pnom Penh. Väl där möts vi av vår förare. Han blir dock snabbt konfronterad av personal från bussterminalen. Sannolikt handlar det om att vi nyttjat skyttelbussen som är gratis och sen fortsätter med ett transportmedel som ligger utanför deras kontroll. Polis står bredvid passiv och leende. Vår förare får "köpa sig fri" med dollar, den mest gångbara valutan i Kambodja. Den egna valutan är riel (det går ca 550 riel på en krona). Hela turisttransportapparaten från Poipet (förmodligen den största gränspassagen från Thailand) är en monopolliknande situation officiellt reglerad av de regionala myndigheterna. Det lär vara tre bolag som turas om och kör var tredje dag. De taxibilar och bussar som inte ingår i systemet förhindras med olika medel att verka!

Till Siem Reap återstår ca 14 mil viket tar drygt två timmar. Både väg och bil är bra, men vår förare är försiktig, och bilen är högerstyrd! Ganska mycket trafik, mest mopeder och bilar, men även lastbilar i mycket varierande skick, och diverse jordbrukstransportfordon. En stor del av sträckan går vägen genom det som måste vara Kambodjas risbod, risfält och åkrar så långt ögat når! Det som slår en är avsaknaden av gårdar, vägen till och från fälten måste bli väldigt lång. På ett flertal ställen ser vi dock provisoriska läger i form av några uppspända presseningar där lantarbetarna samlats för middag får man anta! Vid många av husen längs vägen kunde man se öppna eldar, och långt ifrån alla såg ut att ha elbelysning!

Vi når så småningom Siem Reap, där lyxhotellen ligger på rad, övertrumfande varann när det    gäller fantasi, både vad gäller namn och arkitektur! I och med att vi lämnar stora vägen hamnar vi direkt på grusväg, och efter någon kilometer, då det blivit glesare mellan husen och det inte längre finns några gatljus, måste vår förare fråga efter vägen till Palm Village där vi ska bo. Det visar sig ligga bara några hundra meter längre fram, vid en något större väg! Blir artigt bemötta vid bilen och här får man hjälp med bagaget till rummet!

Vi får introduktion till både det något formella sättet att beställa måltider och service i form av blanketter med kryssrutor, och rummets faciliteter. Rummet (eget hus på stolpar) har tre queensize-bäddar på golvet. Vi har två toaletter, dusch och bad, TV och kylskåp. Sängarna är de mjukaste vi har haft på länge! Intressant är att fönstren saknar glas, istället är det fönsterluckor, och golvet har springor mellan de smala golvbrädorna. Tappas små föremål på golvet faller de lätt ned på plattorna under huset. Ingen aircond, men ett överflöd av fläktar. Sen middag då vissa i sällskapet säger sig börja frysa. Lite surfande, vag planering för morgondagen, därefter dusch och godnatt!

/M