KL 7 jan

Denna gång var vi i tid till frukosten som dock visade sig vara lite knapp, men den fick duga. Johan spelade spel på nätet! Till slut tog vi oss samman och tog en promenad till Menara KL (KL Tower). en del uppför på slutet, men upp kom vi! Inträde 170 RM, och iväg bar det, 5 meter per sekund i 50 s, 250 m! I och med att KL Tower står på ett mindre berg så befann vi oss i höjd med Petronas Towers topp. Utsikten var imponerande! Nöjda med vad vi sett, återvänder vi till marknivån och besöker den lilla djurparken som ingår i inträdet. Gott om framförallt ormar och M, Sofia och Johan får ha en orm hängande runt halsen. Johan ser lätt skärrad ut!

Kort ponnyritt för Henrik & Johan innan vi lämnar Menara KL.

Åter till Rf B&B (går fel så det blir en omväg) tar vi kort vila innan vi fortsätter till Berjaya Times Square för lite nöjen på fredagkvällen.Passerar snabbt genom Malaysias största IT-köpcenter på vägen dit! Löser in oss på Theme Parken (178 RM), och provar på de flesta åkattraktionerna. Glest med folk, och lite glest med personal, de olika åkattraktionerna kör bara var tionde minut, så det blir en del väntan! Middag på Subway, därefter mer åkande! Dom börjar olika delar lite före stängningsdags som är 22.00, så tyvärr missar vi att köpa sockervadd vilket får Johan att bryta ut i klagosång som varar nästan hela vägen hem! M och Sofia stannar till vid "luffarslöjdbordet" för att köpa ytterliggare en "skräddarsydd" nyckelring till! Vatteninköp på vägen hem, filmtittande och godnatt!

Siem Reap 5 jan har uppdaterats, med bilder plus bokstäverna å, ä och ö!

/Mats

Mobilalarmet ringer redan 05.45 Flyget går redan 08.35, och frukost är beställd till 06.15 Packar klart, och går till frukost, vilken som väntat inte ar riktigt klar! Lite stressande att sitta och vänta pa sina olika frukostdelar! Vår taxi kommer i god tid, samma bil och förare som vi åkte till templen de första två dagarna. Han packar in vårt bagage och vi sätter oss. Innan vi börjar rulla undrar Sofia var hennes axelväska är, hon hävdar med bestämdhet att hon ställt den intill vårt övriga bagage. Till slut visar det sig att hon hängt den på sin stol vid frukostbordet! Precis innan vi åker kommer personal utspringande med vår rena tvätt vi glömt (inlämnad två dagar tidigare). Vi hinner köra några hundra meter innan Agneta inser att vi fått fel tvätt. Vi får vända och det tar närmare fem minuter innan de lyckas hitta vår tvätt! Lite småstressade återupptar vi vår färd mot flygplatsen. Det tar en knapp kvart till flygplatsen, Siem Reap International Airport, och den är ganska liten (två gater visar det sig) så vi kan varva ned! Incheckning går utan problem, men sen är det dags for Flight Service Fee, 25$ för vuxna och 13 $ for barn, 101$ totalt! Därefter är det dags for Security Check, och där väntar en överraskning. Vi har ju glömt att kolla barnens ryggsäck, och där har vi dels en fruktskalare, men framförallt två leksakspistoler! Personalen föreslår att vi ska ta ut vårt incheckade bagage så vi kan packa pistolerna i de incheckade bagaget, men Agneta tackar nej. Hon säger istället att dom får kasta dom vilket får personalen att höja på ögonbrynen, ungefär som att man kastar inte bort grejer! Godisköp för våra sista dollar (trodde vi). Boarding går bra och pojkarna sover större delen av flygningen. Väl på KL International Airport blir det först en lång promenad innan vi når passkontrollen där det blir en halvtimmes köande. Tacka vet jag Europa! Denna gång väljer vi Taxi (minibuss) på grund av bagaget! Kan konstatera att man ser betydligt mer från vägen än från järnvägen! Incheckning på Rainforest B&B, vi får samma rum som förra gången. Alla hungriga så vi går tvärs över gatan till en Indisk restaurang. Ingen större succe, "Sorry, we don't have!" blir svaret på tre eller fyra försök till barnen. Drycken dröjer väldigt länge, och Agnetas är bortglömd! Åter Rf B&B, M tar en power nap, medan Agneta och barnen sysselsätter sig i allrummet med nätspel, TV-tittande och MSN!

/Mats

M vaknar tidigt, men Agneta är först upp, massage 7.30. M väcker barnen vid 8-snåret med Cartoon Networks, frukost 8.30 Efter frukosten bloggar M. medan övriga packar ihop, vi byter nämligen boende, vi får tyvärr inte behålla var 6-bädds bungalow. Istället blir det en twin med extrasäng. Å bara en toalett! Tur att det bara är fråga om en natt! Idag valde vi att åka tuktuk till templen! Målet för dagen är i första hand Bayon, en del av den stora staden Angkor Thom. Vår tuktukförare kan grunderna om Angkor, så han berättar i takt med att vi passerar olika tempel! Bayon ar känt för sina många ansiktsprydda torn, ursprungligen lär det ha varit ett drygt 40-tal, men numera återstår ett drygt trettiotal.

Även här pågår renoveringsarbeten, men det handlar om det yttre sydöstra hörnet vilket innebär att vi kan se centrumdelen utan hinder! Olika länder är iblandade i olika renoveringsprojekt, exempelvis Indien, Frankrike och Japan.

Det blir en hel del klättrande i branta trappor innan man når övre terrassen från vilket de flesta tornen reser sig, och i mitten tronar centrumdelen imponerande högt.

M, Sofia & Henrik välsignas i anslutning till en gudabild, osäker på vilken.

Om gårdagens zoologiska upplevelse handlade om spindlar och fjärilar, så var dagens fladdermöss. Tornen ar ihåliga med små öppningar i toppen, tydligen en uppskattad plats for fladdermöss!

Efter Bayon söker vi oss mot närmaste glassbil för förfriskningar. Under tiden övriga köper glass, passar M på att fota Leprakungens terass och Elefantterassen.        

Svensk kommentar hörd på plats: "Jag måste ju för fan hitta nånstans å gå ner! (Jävla tjatkärring)". Åter till tuktuken gör M sin sämsta affär under resan, köper två böcker om inböordeskriget i Kambodja till dubbla priset jmf med bokhandeln, i ett överdrivet försök att bli av med bahten vi har kvar. Därefter styr vi kosan mot Srah Srang, en vattenreservoir av något mindre storlek jmf med östra och västra vattenreservoirerna (baray).

M passar på att handla trumma och stråkinstrument för att slippa dra runt dom på stan senare på kvällen. Lustigt nog deltar en polis i affären. Huruvida priset, 32$, är bra eller inte är svårt att veta, ett dåligt tecken är om dom skrattar när man går därifrån! Nöjda för dagen söker vi oss tillbaka till Palm Village, med ett stopp vid några konststånd/ateljér längs vägen.

 Dusch och kort återhämtning innan vi tar tuktuken till Old Market. Börjar med glass, därefter shopping, innan vi äter middag på The Red Piano. Sitter en trappa upp, och musiken störs möjligen av mopedtrafiken nere på gatan.

Happenings: återkommande strömavbrott på den enkla restaurangen tvärs över gatan, samt ena gästen vid grannbordet som lyckas slå sönder ett Leffeglas, och restaurangägaren kommer in och förklarar att han måste betala glaset på grund av anskaffningskostnaderna! Efter maten blir det mer shopping, nagelmålning och fiskmatning.

M jagar förtvivlat efter bambumungigor, för att komplettera musikinstrumentsamlingen, utan framgång. Vi blev erbjudna sådana redan första dan i tempelområdet men tackade nej. Efter mycket sökande lyckas Henrik få syn på några. Köper alla tre. Därmed ar vi klar med våra inköp och vi hittar en lämplig tuktuk (ryggstöd både fram och bak). Stoppar för glassinköp och därefter får vi uppleva den mest skumpiga färden hittills, vår förare leker Evil Knievel! Väl hemma blir det packning, tidig flygavgång imorron bitti mot KL!

/Mats

Frukost kl 8.00, men M är vaken redan före 6.00 Skriver gårdagens bloggtext. Idag siktar vi på att komma iväg tidigare, för att hinna se lite mer av Angkor. Gör färdig gårdagens blogg efter frukosten, därefter tar vi bilen till Phnom Bakheng, ett tempel på en 67 m hög kulle. Tidigare har man fått gå de ursprungliga men kraftigt nedslitna trapporna, men de är numera stängda och man får gå en bred planerad stig som går runt halva kullen. På vägen upp passerar man några vyer, Baksei Chamkrong och West Baray (vattenreservoir).

  

Väl uppe möts man av ett tempel på en pyramid, med trappor på alla tre sidor. Trapporna är på vissa delar extremt branta och med höga trappsteg, så Agneta får stora skälvan när Johan drar iväg. Väl uppe kan man se Angkor Wat sticka upp ur skogen 1 km åt sydost.

Väl nere tog vi bilen till Angkor Wat där vi inledde med välbehövlig lunch. Därefter gav vi oss i kast med det största templet! Inledningsvis blev det studier i renovering av strandbrinken mot "vallgraven" (nära 200 m bred) som omger Angkor Wat. Mycket foton åt Agneta som exempel på anläggningsarbete i Kambodja!  

Man träder in i Angkor Wat genom den västra porten (gopura), väl igenom möts man av den anslående vyn av själva templet 300 meter bort. Som synes pågick renoveringsarbete.

Man slås också av det arbetskrävande sättet att hålla efter gräset på det stora området kring "brovägen"!

Tyvärr visade sig att den centrala delen, Bakan, var stängd på grund av "cleaning day". Hörde dock en guide nämna något om buddhisternas heliga dag.

Återigen kommer vi från varann. Mats tar en runda kring Bakan, och när han återvänder till utgångspunkten hittar han inte övriga. Går i sakta mak tillbaka, med ögonen öppna efter övriga, och fotograferandes motiv och vyer längs vägen.

Når vägen på andra sidan "vallgraven" utan att hitta övriga. SMS:ar och börjar gå tillbaka in i tempelområdet. Möter dom halvvägs på "brovägen".

Avslutar dagens tempelbesök tjugo över tre. Alla är trötta och svettiga, så åter till hotellet för dusch och återhämtning! Agneta tar en timmas thaimassage, M tar en power nap och barnen tittar på "Tricky TV", en ny favorit på Cartoon Network! Tuktuk till Pub street, där valet av restaurang kanske går lite väl fort. Vi hamnar på" Golden Temple Villa", kortare "Temple", mittemot "Angkor What? Bar". Agneta och Mats tar en gemensam fyrrätters Khmer Curry som tyvärr visar sig vara ganska tråkig. Henrik och Johan delar på en hyfsad pizza, medan Sofia prövar en Caesar salad, allt till ackompanjemanget av gamla rockklassiker uppblandat med tjatig khmermusik spelad av invalidmusikgrupp ute på gatan. Kan dom bara en melodi?

Därefter går vi till "Old market" som tyvärr håller på att stänga. Tittar i några andra butiker, innan vi drar iväg norrut på jakt efter en väskaffär, vi börjar ha en del grejer efter alla inköpen. Simfötter, snorklar och cyklop har vi hittills burit på ryggsäckarna, men det lär ju inte funka på flyget. M föreslår The Night Market som visar sig ha samma utbud som The Old Market och vår lycka är gjord. Bordstabletter, klocka och resväska inhandlas! Tuktuk och godnatt!

/Mats

Sovmorgon,utom för M som vaknade tidigt som vanligt. Öronpropparna, istoppade kvällen innan (fläktsurr och elverksmuller?) visade sig lämpliga med tanke på morrontrafiken och inte minst kakafonin av galande tuppar! Frukost beställd till kl 9.00 vid poolen. När klockan passerat 9.20 utan att vi kunnat se några tecken på att någon frukost var på väg, gick Agneta till restaurangen och frågade om vår frukost. Ganska snart kom den, men såväl omeletten som skramlade äggen var kalla, så tiden höll dom kanske, men platsen var fel! Lugn start, medan vi funderade vidare på dagens aktiviteter. Bloggande, läsande och TV-tittande. Växlade huvuddelen av bahten vi hade kvar till dollar! Till slut kom vi fram till att vi börjar med en halvdag vid templen. Egen bil kostar 25$ per dag, 15$ per halvdag. Löser tredagarspass för Agneta, Sofia och M. Pris 120$. Börjar med lätt lunch, strips, frukt och läsk.

Möts av barn som säljer smycken, tre armband för 1$, alternativt en flöjt för 1$. Oj vad dom är enträgna och tjatande! Även om man köpt av dom så fortsätter dom att tjata! Köper boken Ancient Angkor för 6$, begärt pris är 12$ (prutningsargument är att vårt hotell säljer den för just 6$). Har på vägen in skymtat några mindre tempel och även åkt längs en del av "vallgraven" runt Angkor Wat, men nu är det dags att stifta närmare bekantskap med detta världsarv. Vi bestämmer oss för Ta Prohm, det tempel som lämnats mest orört och där scener i Tomb Raider spelades in.

Vi går från öst till väst (vår förare åker runt och möter oss vid västra porten). Ganska snart tappar vi bort varann, Agneta går med Henrik & Johan, och M går med Sofia. De enorma träden som lämnats kvar orörda bidrar i viss mån till att hålla ihop byggnaderna, mest framförallt så har dom en nedbrytande verkan, med rötter i fogarna som trycker isär stenblocken i takt med att dom växer!

På många ställen ser man olika typer av förstärkningar, oftast i form av stålprofiler, men även trä förekommer. Man slås också av att det aldrig är fråga om några större utrymmen inomhus. Detta beror på att Khmertemplen inte byggdes som mötesplats för de troende, utan som gudarnas palats, och dom behövde inte mycket utrymme. Glädjande nog är det inga försäljande barn i själva tempelområdet! Däremot ser vi några musikgrupper bestående av invalider (landminor) som försöker leva på sitt musicerande istället för att tigga. Det tar oss drygt en timme att gå igenom Ta Prohm, och väl ute på västsidan blir det en kort glasspaus. Vi bestämmer oss för att det får räcka för första dagen och vi åker tillbaka till Palm Village för dusch. Tuk-tuk in till gamla stan och marknaden.

Började med thai pancakes (första sen Bangkok) och studier i safturpressning ur någon bambuliknande växt (citrussmak).

Många "butiker" men samma utbud överallt, siden, klockor, silver, smycken, figurer i olika material, kläder. Shoppar en del. Middag på enkel restaurang som tyckte att hamburgare skulle stekas medium,vilket vi inte tyckte. Dom tog ut dom, återkom snart med samma hamburgare som fortfarande var rosa! Khmer Curry Chicken var dock utmärkt, och Johan åt upp all sin stekta kyckling. Hem med tuk-tuk (första gången föraren körde till Palm Village). Kvällen avslutades med biljard, där spelnivån var under all kritik!

/Mats

Tidig revelj på grund av tidig avgång från Koh Mak Pier. M redan vaken sen en lång stund. Slutpackning innan frukost. Trots alla inköp så har endast en axelväska (Sofias) samt en plastkasse tillkommit vad gäller bagage! Frukost intas och betalning av vår nota för boende och mat betalas, drygt 12 000B. Avsked från Boy, Boe, Oo, Fa & NN!

Taxi till piren (samma taxi som hämtade oss) och kåpan över flaket var fortfarande lös och eftersom bänkarna var fäst i kåpan och inte flaket, så tog M det säkra före det osäkra och tog spjärn mot motstående bänk med benen! Vid avfärden höll M på att glömma kasse och kameraväska (pass+reskassa i den) på grund av allt fotande och kramande!

I samband med ombordstigning på Panan Exprees Speedboat bled en dam "iknuffad" av sin sambo: "Why do you push me?". Han försökte nog ge henne en hjälpande hand i baken/ryggen, men gjorde det innan hon fått upp en fot ordentligt på båten. Såg ut som dom hade en systemkamera i ryggsäcken hon tog med sig i vattnet! Till skillnad från vår speedboadtur ut till Koh Mak, så delades det ut flytvästar vid denna tur. Turen tog cirka 45 min till Laem Ngob på fastlandet.

Väl på fastlandet väntade en minibuss på att ta oss till gränsövergången till Kambodja nära Aranyaprathet. Viss osäkerhet uppvisar föraren i skrivande stund. Han vänder och vänder igen, och frågar om vägen. Efter ytterliggare en halvmil och några korsningar ytterliggare stannar han ånyo ochh frågar om vägen. Dåligt påläst! Vi har ju egen bilatlas som vi erbjudit honom som han dock inte använder!

Når så småningom Aranyaprathet och föraren frågar efter vilket hotell vi vill åka till!? Han vill nog slippa köra till gränsen. Om det är söndagsmarknad eller om det alltid är marknad i anslutning till gränsen vet jag inte, men sista kilometrarna tar närmare en halvtimme. Blir avsläppta och får gå sista biten. Toabesök klaras av och vi blir tillfrågade av många både om vi har visa och transport på kambodjanska sidan, vilket vi ju har! Når kön till Thailändska utpasseringen, efter närmare en halv timme ute i solen har vi avancerat så pass att vi får komma inomhus (ac) där vi köar ytterliggare en halv timme. Formalian klaras snabbt av och därmed är vår Thailandsvistelse avslutad för denna gång, tjugo dagar blev det. I gränszonen är handeln omfattande både vad gäller sprit och cigarretter! Ett flertal casinon/hotell ligger också här, eftersom gambling är förbjudet i Thailand (utpasseringen från Thailand går betydligt smidigare för thailändare än för oss foreigners). Når efter några hundra meter kön till passkontrollen till Kambodja, en kö som lämpligt nog växer över infarten till ett av casinohotellen. Där köar vi en dryg halvtimme tills en passpolis noterar att vi har småbarn. Han tar våra pass och e-visa och skickar in till viseringspersonalen, och ber oss fortsätta framåt där vi så småningom hittar sittplatser. Under tiden vi väntar observerar jag många inresandes något förvånade min, när det första dom får göra när dom väl fått stämpeln i passet och gått ut ur passkontrollbyggnaden, är att visa upp passet för en passpolis! Så småningom får vi våra pass, stämplade för max en månads vistelse i Kambodja.

Vår kontakt för fortsatt transport till Siem Reap (som vi först trodde var vår chaufför) låter meddela att vår förare är inne i Tailand och uträttar ett ärende. Mer väntan! Så småningom meddelar han att vi ska ta shuttlebussen till "Poipet International Bus Terminal" där vår förare väntar. Det tar ett tag, men plötsligt slår det mej: Kambodja har högertrafik (både Malaysia och Thailand har ju vänstertrafik)! Bussterminalen, en överdådig modern byggnad, ligger två mil utanför Poipet på vägen mot Siem Reap och Pnom Penh. Väl där möts vi av vår förare. Han blir dock snabbt konfronterad av personal från bussterminalen. Sannolikt handlar det om att vi nyttjat skyttelbussen som är gratis och sen fortsätter med ett transportmedel som ligger utanför deras kontroll. Polis står bredvid passiv och leende. Vår förare får "köpa sig fri" med dollar, den mest gångbara valutan i Kambodja. Den egna valutan är riel (det går ca 550 riel på en krona). Hela turisttransportapparaten från Poipet (förmodligen den största gränspassagen från Thailand) är en monopolliknande situation officiellt reglerad av de regionala myndigheterna. Det lär vara tre bolag som turas om och kör var tredje dag. De taxibilar och bussar som inte ingår i systemet förhindras med olika medel att verka!

Till Siem Reap återstår ca 14 mil viket tar drygt två timmar. Både väg och bil är bra, men vår förare är försiktig, och bilen är högerstyrd! Ganska mycket trafik, mest mopeder och bilar, men även lastbilar i mycket varierande skick, och diverse jordbrukstransportfordon. En stor del av sträckan går vägen genom det som måste vara Kambodjas risbod, risfält och åkrar så långt ögat når! Det som slår en är avsaknaden av gårdar, vägen till och från fälten måste bli väldigt lång. På ett flertal ställen ser vi dock provisoriska läger i form av några uppspända presseningar där lantarbetarna samlats för middag får man anta! Vid många av husen längs vägen kunde man se öppna eldar, och långt ifrån alla såg ut att ha elbelysning!

Vi når så småningom Siem Reap, där lyxhotellen ligger på rad, övertrumfande varann när det    gäller fantasi, både vad gäller namn och arkitektur! I och med att vi lämnar stora vägen hamnar vi direkt på grusväg, och efter någon kilometer, då det blivit glesare mellan husen och det inte längre finns några gatljus, måste vår förare fråga efter vägen till Palm Village där vi ska bo. Det visar sig ligga bara några hundra meter längre fram, vid en något större väg! Blir artigt bemötta vid bilen och här får man hjälp med bagaget till rummet!

Vi får introduktion till både det något formella sättet att beställa måltider och service i form av blanketter med kryssrutor, och rummets faciliteter. Rummet (eget hus på stolpar) har tre queensize-bäddar på golvet. Vi har två toaletter, dusch och bad, TV och kylskåp. Sängarna är de mjukaste vi har haft på länge! Intressant är att fönstren saknar glas, istället är det fönsterluckor, och golvet har springor mellan de smala golvbrädorna. Tappas små föremål på golvet faller de lätt ned på plattorna under huset. Ingen aircond, men ett överflöd av fläktar. Sen middag då vissa i sällskapet säger sig börja frysa. Lite surfande, vag planering för morgondagen, därefter dusch och godnatt!

/M

Efter att ha tagit det riktigt lugnt i ytterliggare en dag med promenad, snorkling och läsning började rastlösheten infinna sig. Eftersom cykeltillgången var begränsad hade vi riktat in oss på en promenad till Ao Kao Beach och taxi hem . Medan undertecknad packade ryggsäckar för promenaden, kommer besked om att vi får hyra cyklar som ska levereras med bil. Nya besked, vi får hämta dom, tre stycken. Sofia, Agneta och M skjutsas på moppe till uthyraren. Lite mycket med Sofia o M med förare på en moppe, genomslag på fälgen lite nu o då! Cyklade hem till Pano där lite kreativitet följde för att få med Henrik o Johan också. Henrik kunde sitta grensle på ramen, men inte Johan. Det löste sig genom att M. tog Johan i en sarong på ryggen. Iväg bar det men tungt var det. M's cykel hade ganska löst vevcentrum vilket inte gjorde saker o ting lättare. Byte hos uthyraren när vi passerade. Då gick det betydligt lättare! Inhandlade kokosolja mot sandflugorna (?) (sandflies) som lär vara frekventa på sandstränderna. Kan det vara ett sätt att skapa en marknad för en inhemsk produkt genom att sprida ett sådant rykte? Cyklade till Makathanee resort eftersom dom skulle ha bra internetanslutning. Där var det helt annat tempo med mycket svenskar och barnfamiljer. Åt lunch innan bad och bloggning vidtog! Blogghemsidan krånglade så trots dryga två timmars jobb blev resultatet ganska begränsat. Får fortsätta på det nya årets första dag. Fortfarande inget beslut om var och hur vi ska fira kvällen. På Makathanee resort ordnas middag med underhållning och fyrverkerier till det facila (?) priset av 999B. Eftersom både traditionell thailänsk dans och fireshow ingår i programmet beslutar vi oss för det alternativet. Kommer undan med 2997B eftersom barnen går på en biljett! Vi inser att vi inte orkar cykla med Henrik och Johan hem på grund av den långa uppförsbacken, så taxi beställs. Medan övriga väntar på taxin skyndar M hem till Pano för att möta Henrik och Johan. Så småningom är alla åter på Pano. Dusch för de vuxna vidtar. Eftersom vi ska byta bort en cykel mot en moped sätter sig M på en cykel för att ta tillbaka den till uthyraren. Hinner drygt två tredjedelar av vägen innan jag inser att jag tagit fel cykel, vi skulle ju lämna tillbaka den sämsta! Vänder och provar det som jag tror är en bättre väg, kör fel två gånger men hittar till slut rätt och möter övriga i taxi på väg. Lämnar cykeln på sidan av vägen och ansluter till övriga. Väl framme vid Makathanee vidtar taxibokning för hemfärden. Därefter skall man utrustas med silkesband, gröna för Seafood BBQ (en portion) och röda för Thaifood (obegränsat). Senare under kvällen får jag höra andra svenskar som får begränsat med gröna band (sex band på nio pers). "No problem, one band for two!" vilket visar sig fungera! Omgående tilldelas man en käck hatt i silkespapper, M bär sin stolt hela kvällen!  

Det blir en högljud kväll med Thailänsk dans, fireshow, lekar under ledning av en glad thailändare som hade svårt med r och skrattade mest av alla åt sina skämt! 

När det inte var något uppträdande eller lekar spelades thaidisco på hög volym! BBQ var sisådär, ingen av oss orkade med någon thaimat utan nöjde oss med våfflor och glass till efterrätt. Endast vatten ingick i priset så öl och läsk spädde på kostnaden en del!